Detta var en devis som myntades av en amerikansk radioamatör, tillika det valspråk som inprintats i emblemet tillhörande Kalmar Radioamatörsällskap, KRAS; en förening som jag blev medlem i för 50 år sedan. Kalla mej naiv, men under alla dessa år har jag faktiskt trott på, och försökt upprätthålla, denna utopi.
Jag tror jag vet vad den här formuleringen syftade på. På den tiden var det få förunnat att mer eller mindre gratis kunna kommunicera med alla världens hörn. Och dessa förbindelser kunde inte heller upprättas precis hur och när som helst. Det fanns tid till eftertanke. Detta var tanken; att det mänskliga samtalet, man mot man, skulle kunna utgöra grunden för den dialog, som skulle skapa förståelse och respekt mellan världens folk. Visst låter det vackert?
Information om olika händelser spreds, om inte med djungel-trummor och röksignaler, så med nyhetstelegram och journalfilmer. Många stater hade dessutom mer eller mindre monopol, när det gäller vilken information som portionerades ut till medborgarna.
Jag har också haft ett yrke, där det rent naturligt blev så, att de som satt på alla tele- och radiokommunikationer också skulle vara de som ledde räddningstjänst till havs. Jag är därför den förste att skriva under på kommunikationens stora betydelse genom tiderna.
Idag är förstås läget ett helt annat. Precis alla har tillgång till snabb kommunikation, t ex via mobiltelefoner och sociala medier. Precis vem som helst kan sprida vilka lögner han vill. Ja, man kan ju nästan säga - att det är alldeles _för_ lätt att kommunicera. För när det blivit så, då försvinner också den välbehövliga eftertanken; det naturliga filter som säkerställer att det som sprids också är städat och nyanserat. Nu kan ju dessutom vem som helst, med hjälp av AI, skapa en fejkad nyhetsvideo, som är näst intill omöjlig att avslöja.
Radioamatörer var ju då också säkerhetskollade, och detta skulle garantera att de var laglydiga och sansade medborgare.
Så när det skrivna ordet kan nå en massiv skara av mottagare, utan minsta ansträngning, då infinner sig också alla de konflikter som kan uppstå. Vi amatörer, som ju skulle vara experter på kommunikation, visar sig vara det vi egentligen är; dvs vanliga människor med alla de fel och brister som därpå följer. Detta visade sig först under 90-talet, då paketradion blev ett socialt media. Jag var ju själv del av det som hände då, och det som skrevs av oss - och mej själv - då, är inget som jag idag är särskilt stolt över. Nu kunde man skriva alla typer av elakheter, utan att behöva tala interaktivt med "motståndarsidan". Detta ser vi faktiskt än idag, fast i sociala medier. Saker som aldrig skulle sagts på radio (?), skriver man i kommentarsfälten istället. Nåväl, det är väl iofs en ren spegling av det samhälle vi lever i. Skriv något kritiskt mot Jimmie Åkesson i SD:s Facebook-grupp, så får du se hur sakligt och städat du blir bemött!!
Men idag har det gått så långt, att det bildats olika fraktioner. I samhället så finns det nu så många alternativa medier, att varje medborgare fritt kan välja och vraka - mellan vilka sk "sanningar" han vill konsumera. Det leder i förlängningen till smått sektliknande sammanslutningar, där alla konsumerar samma nyhetsflöde, och där alla bekräftar varandra. När någon försöker kritisera en sådan sammanslutning, där det väldigt lätt att ta till argumentet; - Du lyssnar ju bara på CNN, SvT och TV4; tro inte allt som sägs där.
Den sk MAGA-rörelsen i USA är förstås ett utmärkt och belysande exempel på just detta. Men det som händer i SD:s kommentarsfält är inte långt bakom må jag säga.
Även inom amatörradion i sig, har det sedan lång tid tillbaka bildats "fraktioner". Detta beror förstås på att vår hobby är väldigt mångsidig, vilket förstås inte är något ont i sig. Men nu har det ju nästan blivit så, att utövare av olika moder t ex, har svårt att möta varandra i etern. Det är något som jag personligen tagit fasta på, och försöker göra något åt. Jag vill försöka skapa en enda stor gemenskap, där alla amatörer kan mötas - oavsett vilket favorit-mode man använder. Och där alla är precis lika mycket värda, oavsett. Vi skall använda den senaste tekniken för att skapa social gemenskap.
"Det är alltid segraren som skriver historien". Trump har inte hunnit vara president i ett dygn än. Men vi ser redan hur han friger personer som dömts, skyldiga till ett försök till statskupp; hur han avskedar tusentals statstjänstemän, för att de inte har rätt partibok.
Han säger sig värna om det fria ordet, men resultatet blir det omvända. Han säger sig "återupprätta" lag och ordning, men bara på hans villkor. Han säger sig vilja avsluta "weaponizing" av departement och myndigheter; men lita på att han kommer att försöka hämnas på sina motståndare! Men så talar en sann populist. Han säger att "20 januari blir USA:s frihetsdag". Vi får se hur länge de fria medierna i USA, såsom t ex CNN, tillåts verka. Jag har redan sett hur CNN faktiskt "kröker rygg", för att inte riskera att bli nedstängda. Ja så var det ju under kriget, då det i Sverige i princip var förbjudet att kritisera nazisterna. Det var istället kommunisterna som sattes i svenska koncentrationsläger. Nu hör vi hur den svenska regeringen t ex inte vågar säga sanningen om vilken ond människa Trump är, rent ut sagt.
Så det skall bli spännande att se hur många som vågar gilla detta inlägg, faktiskt; jag ställer den frågan redan idag.
Men detta är ofta den taktik som tillämpas av extremhögern, såväl i Sverige som övriga världen. Anklaga din motståndare för det du själv gör. Säg att du vill göra alla dessa självklara saker, men gör precis tvärtom. Se till att du _äger_ det fria ordet. Det har ju funkat förr, t ex i nazityskland under ledning av dr Göbbels; Säger man en lögn tillräckligt många gånger, blir den en sanning. - The election WAS stolen! Och de vi inte kan indoktrinera, de skrämmer vi till tystnad.
Vi var nog många som med stor bestörtning hörde Trumps tal igår. Som den SciFi-nörd jag är, gick tankarna till Kansler Palpatine, som sedermera blev kejsare i "The first galactic empire". Ja jag fick faktiskt rysningar. Jo jag hade förstås väntat mig något i den stilen, men det blev så påtagligt - där och då. Kampen mellan det onda och det goda. Och nu har det onda faktiskt vunnit. Så är det ju bara.
Speciellt en formulering träffade mej; han vill "utöka" USA. Trump är då förstås inte ett dugg bättre än tyrannen Putin, som ju också har imperialistiska drömmar. Panama, Grönland, Kanada, kommer det att sluta där? När upptäcker den nye kejsaren i Vita Huset t ex, att det finns en strategiskt placerad ö i Östersjön som heter Gotland? Vågar vi då stå upp för vår suveränitet, eller skall den starkes rätt gälla i fortsättningen.
Jo det finns många likheter mellan Trump och Putin. Man kan förstås med all rätt ifrågasätta om Putin sitter vid makten genom allmänna och fria val. Trump gör det, konstigt nog, eftersom han lyckades övertyga den till stor del outbildade befolkningen i landets glesbygder. Definitionen på en populist är, att han säljer mycket enkla lösningar på väldigt svåra och komplicerade problem; - I will fix it! I det avseendet visar ju faktiskt större likheter med en annan "ledare" i 1900-talets Europa. "Föreren" som norrmännen kallade honom, Führern. Han lyckades verkligen dupera stora delar av befolkningen; - Judarna är fienden inifrån. Och resten, de som inte tyckte så, skrämdes till evig tystnad. Så när Trump talar om "the enemy within", menar han inte enbart alla "kriminella invandrare" - utan alla de som inte delar MAGA-rörelsens postulat.
Nu säger du kanske, att; vad berör detta oss? Glöm då inte att det sedan flera år tillbaka rasar ett fasansfullt krig i vår omedelbara närhet. Där ett land, med dess onde ledare i spetsen, försöker hävda den starkes rätt; genom att helt oprovocerat inta ett fredligt sinnat land. Eftersom Trump och Putin nu är av samma "skrot och korn", så känns det nästan som om de beundrar varandra. I vart fall talar de samma språk; det språk som en enväldig diktator kan tala.
Stackars Ukraina. Det är det land som nu kommer att offras. Jag hoppas förstås att andra länder stiger in när USA lämnar arenan. Jag hoppas förstås att Sverige skall vara "den siste entusiasten", när det gäller stödet till våra blågula bröder. Hoppas kan man ju alltid. Men jag får en obehaglig känsla att Europas länder, ett efter ett, kommer att ge vika. Speciellt när fler och fler Putin-vänliga partier kommer till makten. Hur kunde det bli så? Vad får vanliga hederliga människor att rösta på en ledare, som lierar sig med ondskans axelmakter - eller ännu värre; är ondskan sjäv?
Nu ser vi dessutom hur Elon Musk, en man som jag faktiskt beundrat under lång tid, verkligen visar vem han är. En hitlerhälsning från presidentens talarstol var förstås inget man hade väntat sig. Men jag måste erkänna, att jag inte är direkt förvånad. Denna man har ju tidigare sagt att AfD är det enda parti som kan "rädda Tyskland". Inför vårt nästa val lär han väl då säga att "SD är det enda parti som kan rädda Sverige". Jo detta kommer ju förstås från en man som är uppvuxen i det land som i särklass utmärkt sig, i det att den vita minoriteten undertryckte den infödda majoriteten.
Då minns jag särskilt Olof Palmes starka fördömanden av alla världens diktaturer. Välformulerat och träffsäkert. Men framförallt gjorde han det, utan att visa den minsta rädsla inför vilka konsekvenser dessa uttalanden kunde få. Vi behöver flera som visar att han vågar säga sanningen. Men av allt att döma var det också det, som kostade honom livet. Men jag kan inte låta bli att fundera över, vad Olof Palme hade vågat säga om Putin - och nu, framförallt, Kejsare Donald Trump.
Jag läser i "Om kriget kommer"; är man oroligt lagd så skall man "ransonera sitt nyhetsintag". Tanken har slagit mig. Men samtidigt så ville man ju kunna berätta för sina barnbarn (som i mitt fall inte finns); - Jag var där, jag såg detta live, när Donald Trump blev USA:s Kejsare och Führer. Long live Chancellor Palapatine!
Nej, det är nog faktiskt, vid närmare eftertanke, inte särskilt mycket vi radioamatörer kan göra åt allt detta. Men vi kan i all fall försöka föra civiliserade samtal i en respektfull ton. Visa, att det finns en grupp av människor som faktiskt klarar av att tala _med_ varandra, trots att man har diametralt motsatt åsikt i en mängd olika frågor i denna värld. Med andra ord; visa att det faktiskt går att skilja på sak och person!
Jag kan bara göra min del i det här; skapa tekniska möjligheter för möjliggöra dialog mellan människor. Men framförallt; skriva min mening, så länge det är möjligt (och lite därtill). Visa att jag, likt Olof Palme, faktiskt vågar "svära i kyrkan", när det gäller att säga sanningen som den verkligen är. Och vem vet, kanske någon annan läser detta och blir inspirerad att göra samma sak. Det ju så en rörelse skapas. Den rörelse som försöker bota vår värld från allt det onda som växer sig allt starkare.
Börja med att dela detta inlägg, om du törs!