Jag hade sedan länge siktat in mej på den ytterst välkomna påskhelgen. Tidigare, redan i mars månad, hade jag annars haft ypperliga tillfällen att besöka min sommar-oas. Men som jag skrivit tidigare, haveriet med Hercules-planet vid Kebnekaise kom imellan. Inte bara själva helgen i sig, utan jag behövde ju ta igen förlorad vila. Man skall ju inte underskatta hur en lång bilresa tar på krafterna. Och när jag var utvilad och klar så försvann det fina vädret, typiskt.

Det är inte utan att man börjar längta till 60-årsdagen - jag har 7 år kvar. Då får jag vara på Öland så mycket jag vill. Alternativet skulle ju vara att flytta ändå, men då behöver jag ett annat jobb. Vilket i sig innebär att jag kan glömma att gå i pension vid 60. Man skall ju orka också. Men så länge jag får göra det jag gillar så kanske jag gör det. Jag skall inte förbanna de få gånger vi har riktigt mycket att göra på jobbet - det är ju det vi är till för. Om vi tänker oss en balans av energi så ligger arbetet med presshantering ändå på plussidan. Jag behöver det - liksom möjligheten att vara på Öland så mycket som möjligt.



Under påskhelgen har vädret varit mycket omväxlande. Torsdagskvällen var fin, men jag kom så sent att jag inte hann göra något annat än att rätta upp den kamera, vars pinne gått av. Jag har med mej material för att byta ut kameran och lägga ner ny kabel. Men jag känner att det kan vänta, tills vädret är mera inbjudande. Jag har ju trots allt bild och det är ju huvudsaken.

I mitt förra blogginlägg så skrev jag att man kunde befara uteblivna tulpaner. Till min stora glädje så lyser mina tulper istället med sin närvaro! Lite lätta frostskador på blommorna bara.



Krokusar är ju annars mina tidigaste blommor. Tidigare år har jag haft massor. I år så missade jag ju krokusveckorna, men lite krokus har jag kvar i alla fall.



Påskliljorna har bara börjat komma. Jag har en tidig gul sort som har några enstaka blommor.



I övrigt har jag lite "utfyllnadsväxter" i form av Vårstjärna och Scilla.