- Aldrig har så många skrivit så mycket om så lite till ingen nytta, eller något liknande, sa en kollega häromdagen. Han syftar självfallet på allt detta bloggande. Visst är det kul att skriva om det som ligger en varmt om hjärtat. Men visst vore det ännu roligare om det var någon som faktiskt läste det man lagt så mycket tid på att formulera.

Vad skall man då göra? Ja först måste man förstås se till att man skriver om något Intressant som folk vill läsa. Annars kan man glömma "ära och berömmelse".

Steg två måste väl vara att se till att folk där ute får veta, att just jag sitter här och skriver en massa tänkvärda saker. Alltså måste man "marknadsföra" sin blogg. Ett bra sätt är att kommentera nyhetsartiklar på någon av Sveriges webbtidningar. I många fall får man en länk tillbaka som "tack". Det gäller bara att hålla sig till ämnet - jag ser en del länkningar till inlägg som inte alls handlar om det som de påstås kommentera.

För att tillbakalänkningen skall fungera, måste man dock vara registrerad på en eller flera bloggsökmotorer, t ex . De här tjänsterna bygger också index över vilka blogginlägg som länkar till vad. Däremot börjar jag bli skeptisk mot alla dessa topplistor som finns - vem läser dessa och väljer bloggar där? Och för att hamna högt där, måste man ju redan ha en massa besökare, så något slags "Moment 22" blir det där. Men om du kikar i vänstermarginalen på denna sida, ser du att jag är med i en hel del listor - vi får se hur det går :-)

Bloggindexeringen gör också att de andra bloggare som jag länkar till får veta det. Har de dessutom en sk Widget på sin sida, så dyker mitt inlägg kanske upp där - någon borde väl ändå falla för frestelsen och klicka sig vidare till min blogg.

Om jag nu lyckats får folk att klicka sig vidare till min blogg, då gäller det förstås att få dem att komma tillbaka. Majoriteten av alla bloggbesök är återkommande. Man väljer en eller flera favoritbloggar som man återkommer till i stort sett varje dag.

Summan av ovanstående blir väl att, visst går det att få mera läsare till sin blogg. Men det är väldigt svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att konkurrera med alla kändisbloggare. Själv ser jag knappt 50 besökare varje dag, med en del toppar - som inträffar då jag kommenterat något intressant ämne.

Sedan kan man förstås ge sig in i debatten, men då får man att göra! Om man nu mot all förmodan lyckas väcka uppmärksamhet, så lär man får en massa kommentarer - som man förstås måste bemöta för att hålla intresset uppe. Att ha en blogg som ligger i toppen tar alltså en hel del tid i anspråk.

Jag bloggar mest för att det är kul och för att dokumentera det jag gör i min trädgård och inom mina hobbies i övrigt. Mycket av min drivkraft ligger i att lära mej om Internet och Bloggosfären - därför bloggar jag om min sajt också.

Sedan kan man förstås hitta ett och annat kul ämne, där man kan sticka ut näsan och röra om lite, typ Melodifestivalen. Mina tidigare inlägg om Melodifestivalen hittar du här. Melodifestivalen är kul. Jag menar, det är ju inget som i grunden är gravallvarligt, och kommentarerna behöver heller inte vara det. Det är ett spel, en lek - men ändå en tävling, som ibland får lite väl stora proportioner. Jag är normalt ganska snäll av mej, men i de här sammanhangen tillåter jag mej att vara både ironisk, sarkastisk och ibland väldigt kritisk - fortfarande dock med glimten i ögat!

Genom att byta länkar med andra, kan man få kompisar där ute i den sk Bloggosfären - folk som delar mina intressen! Så, jag skickar en hälsning till er som jag hittat därute.

Jag bloggar även om vädret i största allmänhet, och i synnerhet vid min sommarstuga - där jag har en egen väderstation.

Jag lägger mycket tid vid min trädgård på Öland. Därför blir det många blogginlägg som handlar just om blommor och mina eventuella framsteg inom det området. Jag tar en hel massa foton i min trädgård. Dessa lägger jag upp i mitt eget Fotoalbum, men jag brukar marknadsföra mina bilder genom att skriva blogginlägg med miniatyrbilder. Här ser du ett exempel!

På sajten finns även fem styck webbkameror, som alla visar blommor (inte så värst mycket blommor just nu bara!).

Något som jag är väldigt intresserad av är Universum, Rymden, Kosmos eller vad du vill kalla den plats där vi lever. Finns det liv på andra planeter? Finns det alternativa verkligheter? Går det att resa i tiden? Frågorna är många och hissnande. Jag drar mitt strå till stacken, genom att vara med BOINC och SETI at Home.

Man kan också blogga om sådant som hör till jobbet, men där får man akta sig lite - det gäller att inte tangera gränsen, där läsare inte kan hålla isär mej som privatperson och som yrkesman. Jag jobbar med Sjöräddning, som IT-samordnare och presstalesman vid Sjö- & Flygräddningscentralen i Göteborg. Det händer väl då och då, att jag skriver om Sjöräddning, men jag är noga med att inte tillföra något som jag bara kan veta iom att jag jobbar där jag jobbar. Och jag håller mej enbart till obestridliga fakta. Skulle jag bli alltför kontroversiell privat, så finns ju risken att jag inte längre har någon trovärdighet kvar, när jag skall uttala mej å tjänstens vägnar i ett skarpt läge. Och vi har faktiskt en "blogg" på jobbet, den kallas MRCC Online - den gör jag däremot gärna reklam för!

Nej, jag brukar gång på gång försöka att framhålla, att man inte skall ta det jag skriver i min blogg på så värst blodigt allvar. Visst måste man alltid stå för det man säger, och visst måste man alltid vara saklig och rättvis och visa respekt emot vad man kommenterar, men det är ju bara en blogg. Och jag är bara en 50-årig man som fördriver tiden, genom att skriva direkt ur hjärtat - för dem som nu vill och orkar läsa :-)