Empty Room skulle tagit Sanna från Bromölla ut i Europa och vunnit Eurovision. Men nu vann istället Charlotte från Hovmantorp, och hur det gick för henne i Belgrad vet vi alltför väl. Juryn vågade inte lita på att Sanna med sin oerhört starka låt skulle gått hela vägen. Svenska folket gjorde det. Vad jag tycker om detta har jag tidigare inte gjort någon större hemlighet av. Sanna gjorde ett stort intryck på hela svenska folket och jag är ganska säker på att det blivit samma sak med resten av Europa. Jag brukar säga att skall man slå allt kompisröstande så måste man ha en stark låt med ett lika starkt framträdande - det hade vi haft, men nu är det historia.

Som man skriver i Aftonbladet, det var magiskt. I min värld kan det inte ha varit mera äkta. Det är svårt att göra på beställning.  Det var 2008 det skulle ha hänt, och juryn satte stopp för det.

Egentligen skall jag inte tala om Carola i samma inlägg, men just nu känns det relevant. När Carola var med första gången och vann och fick åka till Eurovision så var hon ett fenomen som hyllades av alla. Jag var ute den kvällen och kom hem och fick se slutet av sändningen, där hon fick tolvor av alla. Det var magiskt på sitt sätt. Med tiden så ökade kraven och alla vet ju hur det blev sist. Framgångens baksida.

Kanske är det så vi i det här landet behandlar alla framgångsrika personer? Eller beror det på hur man hanterar framgången? Jag hoppas och tror att man kan undvika detta, genom att i alla lägen vara äkta och ge av sig själv. 

Men snälla Aftonbladet, plats 5 (med Perelli som 6:a)?

God Jul från ett snöigt Småland.